Det finns många olika typer av goda svampar i våra skogar. Nedan finner ni några av de mest populära och information om dessa:

Kantarell(Cantharellus cibarius)

Kantarell är en ätlig svamp som växer i löv och barrskog. Med sitt karakteristiska utseende och tydliga smak är det en svamp som är näst intill omöjlig att förväxla med någon giftig art, vilket har gjort den till en av de absolut populäraste matsvamparna för amatörplockare. Det rekommenderas att lämna några kantareller och inte ta alla, på så vis kan de få chansen att sprida sig.

Kantarellen är en utsökt matsvamp som går att både konservera och frysa in. Torkning skall dock undvikas då kantareller blir sega och beska av det utan man förväller dem med fördel och fryser sedan in dem.

Säsongen är vanligen juli-oktober.

Trattkantareller(Cantharellus tubaeformis )

Är precis som gul kanterell en läcker matsvamp som passar i all sorts matlagning. Växer ganska sent på hösten och kallas även för höstkantarell. Vanlig i mossig barrskog över hela landet, men mer sällsynt i norra delen av landet samt i sura områden. Trattkantarellen kan bli så stor som 12 cm på höjden och 5 cm på bredden. Trattkantarell kan med fördel kan torkas på grund sin starka smak och arom, men även förvällas och frysas in.

Det är idag känt att ”trattkantarellen” inte är någon äkta kantarell (dvs. medlem i släktet Cantharellus), utan att den snarare är en del av det mycket närstående släktet Craterellus. Det senare uppvisar fruktkroppar med ihålig fot; de äkta kantarellerna har fruktkroppar med kompakt, icke ihålig fot. Namnet trattkraterell har föreslagits för att markera att C. tubaeformis inte är någon äkta kantarell.

Det finns inga giftsvampar i Sverige som liknar trattkantarell. Trots detta förekommer rapporter om människor som av misstag fått med sig toppig giftspindling när de varit ute för att plocka trattkantareller. Toppig giftspindling är dödligt giftig och växer i liknande miljö som trattkantarell, men är så annorlunda till utseendet att de båda arterna bara kan förväxlas genom rent slarv.

Säsongen är vanligen september till november.

Stensopp eller karljohan(Boletus edulis)

Stensopp är en ätlig svamp som förekommer i både löv- och barrskog. Den förekommer särskilt talrikt efter varma somrar. En god matsvamp, som med fördel kan torkas för långtidsförvaring på grund sin starka smak och arom, skiva då svamparna i ca 5 mm. tunna skivor innan du lägger dem på tork. Formellt är det en sopp och har ett vitt ådernät på foten. Stensopp kan lätt förväxlas med gallsopp, vilken är starkt bitter och kan förstöra en hel anrättning. Gallsoppen har ett kraftigare och mörkare ådernät.

Stensopp fick namnet Karljohansvamp efter kung Karl XIV Johan. Då den nye franske kungen kom till Sverige så lär han vid en genomgång fått veta att det rådde brist på mat i landet. Då han nyligen rest genom landet hade han sett den rikliga mängden av stensopp, varvid han på franska utbrast att folket kunde äta stensopp. Därefter anammades benämningen Karljohansvamp på svampen.

Stensopp är Upplands landskapssvamp.

Säsongen är vanligen juli till oktober.

Rödgul trumpetsvamp(Cantharellus lutescens)

Mycket läcker matsvamp som kan uppträda i massor där den växer och skiljer sig från trattkantarell genom sin varma gula färg på foten och undersidan av hatten. Trivs på fuktig, kalkrik mark och växer ofta vid kärrkanter samt i mossa i barrskog.

Svampens fot är ihålig, gulaktig till rödgulaktig i färgen och har en höjd på 5-9 centimeter. Svampen har en fruktig doft och en mild smak. Rödgul trumpetsvamp kan liksom trattkantarellen ibland sakna ett färgpigment, de uppträder då i en helgul form.

Säsongen är vanligen juli till oktober.

Svart trumpetsvamp(Craterellus cornucopioides)

Svart trumpetsvamp är en helt svart svamp i kantarellsläktet. Den är en populär matsvamp som passar till all sorts matlagning och särskilt lämplig att torka för långtidsförvaring. Skär gärna bort fotens nedre del då den ofta är lite ”träig” i konsistensen.

Den växer som regel i stora grupper i skogsbryn och igenväxande hagmark. Den är tämligen vanlig i södra och mellansverige, men utbredningen är ojämn. Vanligtvis finner man den i löv- och blandskog, och då företrädesvis under ek och hassel, men den är inte helt ovanlig även i mossrika barrskogar. På gund av sin färg kan den vara vansklig att upptäcka bland fjolårslöven.

Svart trumpetsvamp är Södermanlands landskapssvamp.

Säsongen är vanligen augusti till september.

Gul fingersvamp(Ramaria flava)

gul fingersvamp

Gul fingersvamp växer bland mossa i barrskogar. Fruktkropparna kommer under hösten och unga exemplar har en mild smak som blir beskare med åldern.

Då gul fingersvamp lätt förväxlas med lömsk fingersvamp som är svagt giftig och att nyare rön tyder på att gul fingersvamp kan vara ett artkomplex med ett okänt antal oätliga och giftiga arter, så rekommenderas den ej som matsvamp.

Stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling är en hattsvamp, en vitsporig skivling som ofta växer i öppna skogar, gläntor och ängsmarker, gärna på sandig mark. Den ljusa hatten täcks av mörka fjäll och den kan bli mycket stor, upp till 40 cm i diameter. Den går i Sverige att hitta redan i början av augusti och förekommer normalt fram till oktober.

Stolt fjällskivling anses vara en av våra bästa och godaste matsvampar. Smaken är söt och nötaktig och den har en angenäm doft. Svampens hatt lämpar sig att stekas, gärna hel som en vegoburgare eller så skär man upp den och har den i en omelett eller liknande. Stolt fjällskivling har en mer köttig konsistens än de flesta andra svampar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.