Av Janne Karlsson

Både du, som lagt upp en fin kompost enligt alla goda råd och du som står i begrepp att starta en, kanske undrar vad som händer i komposten, vilka som lever där, varför den färdiga komposten är ett så bra jordförbättringsmedel och varför komposten bör bestå av luftigt, lagom fuktigt, finfördelat, väl blandat kol- och kväverikt material.

Kompostens levande organismer

I komposten har du lagt döda växter, kaffesump, papper och en massa annat material som nu är dött men som en gång varit levande. Detta organiska material innehåller både energi och byggstenar som många organismer kan utnyttja för att leva, växa och föröka sig.

Kompostens organismer utgörs framförallt av tusentals olika arter av bakterier, många olika svampar, ett flertal olika encelliga organismer (ciliater, amöbor), en hel del olika nematoder (rundmaskar), några olika kräftdjur (framförallt gråsuggor och tusenfotingar), hjuldjur (rotatorier) och ringmaskar (daggmaskar och kompostmaskar). Men där kan också finnas kopparödlor, sniglar, hoppstjärtar, mångfotingar, spindlar och skalbaggar.

De levande organismerna bildar ett ekologiskt samhälle där de olika organismerna påverkar varandra.  Tillsammans med den ”döda” materian bildar det ekologiska samhället ett ekosystem. I ekosystemet växelverkar de levande organismerna med varandra och med den ”döda” materian så att kompostens material omvandlas till näringsrik mull.  Vid alla överföringar av energi bildas värme, vilket innebär att när organismerna lever så frigörs värme. Temperaturen i komposten ökar och behålls på grund av allt isolerande dött material.  Vid nedbrytningen frigörs inte bara näringsämnen utan också koldioxid och vatten. Koldioxiden kan påverka surheten och vattnet förstås kompostens fuktighet.

Vad gör de levande organismerna?

Bakterier och svampar utsöndrar enzymer som bryter ner (spjälkar) det döda organiska materialet till lagom stora delar som kan tas upp av bakterierna och svamparna. De upptagna ämnena används dels som byggstenar dels som energi för tillväxt och förökning.  Samtidigt frigörs – för växterna – viktiga näringsämnen (till exempel kväve, kalium, fosfat, järn och magnesium).  Många av de övriga organismerna lever av bakterier eller äter de som lever av bakterier. Några tuggar i sig döda växter och deras avfallsprodukter utgör också föda för svampar och bakterier.

Bakterierna. När man hör ordet bakterier tänker man ofta på sjukdomar. Men vi har mycket mer nytta av bakterier än vad vi har besvär av dem. De är de viktigaste nedbrytarna, de finns i tusentals olika arter som kan utföra många olika kemiska reaktioner som inga andra organismer kan. Under gynnsamma förhållanden kan bakterier dela sig var 20:e minut (men så gynnsamt är det oftast inte i en kompost).  Bakterier kan vid ogynnsamma förhållanden bilda sporer som är motståndskraftiga mot värme och uttorkning och kan vara livskraftiga i tusentals år. Sporerna kan sväva fritt och spridas långt. Det innebär att åtminstone efter en tid så kan komposten innehålla många olika arter av bakterier.  Men när man startar en ny kompost kan det kan ändå vara bra att tillsätta några spadar trädgårdsjord eller gammal kompost för att få ett startkapital av bakterier (och andra organismer). Bakterierna kan utnyttja energi på många olika sätt. I syrgasfria miljöer förekommer jäsning och oxidation med hjälp av andra oxidationsmedel än syrgas. I sådana miljöer omvandlar vissa bakterier nitrat till ammonium och andra bakterier sulfat till illaluktande svavelväte. I syrerika miljöer finns bakterier som andas och där omvandlar åter andra bakterier ammonium till nitrat eller svavelväte till sulfat. Växter föredrar nitrat framför ammonium och självklart sulfat framför giftigt svavelväte, därför är det viktigt att komposten är lucker och luftig.

En speciell grupp av bakterier är aktinomyceterna, som ibland kallas för strålsvampar – trots att de är bakterier – eftersom de växer i form av ett mycel. Det är aktinomyceterna som ger komposten den typiska jordlukten. Mellan 2 – 6 procent av kompostens mikroorganismer är aktinomyceter. De kan leva i torrare material än andra bakterier och växer långsammare. Aktinomyceterna syns ofta i komposten som en askliknande beläggning.

Bakterierna är de organismerna som det finns mest av, ett gram kompost kan innehålla en miljard mikroorganismer. Bakterier är mycket specialiserade, och många olika former kan därför finnas i stort antal inom ett litet utrymme utan att konkurrera med varandra. Tvärtom har de ömsesidig nytta av varandra, eftersom produkten av en grupps verksamhet kan utgöra näringskälla för en annan grupp. Samarbete är en lika viktig evolutionär kraft som konkurrens.

När bakterierna bryter ner det organiska materialet så frigörs värme alltså en del av den kemiska energin omvandlas till värmeenergi. Därför stiger temperaturen i komposten. Under kompostens liv avlöser olika typer av bakterier varandra. Från början finns bakterier som är vanliga i marken men har liten betydelse i komposten, dessa bakterier kallas psykrofila bakterier och trivs eller i alla fall kan leva i vid ganska låga temperaturer (från 0o-20o C).  När temperaturen är mellan 20o och 40o C finns mesofila bakterier som trivs i medelvarma temperaturer, dessa utgör den mest artrika gruppen. När temperaturen stiger till mellan 55o och 75o träder värmetåliga termofila bakterier in i processen. Vid riktigt hög temperatur är det framför allt sporbildande bakterier och aktinomyceter som dominerar nedbrytningen.

Svampar är tillsammans med bakterierna de viktigaste nedbrytarna. I ett 1 gram mylla kan det finnas 3 km svamphyfer. När svamparna bryter ner organisk materia får de energi och byggstenar för sin egen överlevnad och frigör samtidigt ett överskott av närsalter. Dessa närsalter är bland annat fosfater och nitrater som växter har nytta av. När svamparna växer bildar de ett nätverk, ett så kallat mycel, av svamphyfer som bryter ner svårnedbrytbara ämnen framförallt beståndsdelarna i trä: cellulosa och lignin (vedämne). Kompostens svampar trivs bäst vid god tillgång på syrgas.

Nematoder är en av de vanligast förekommande djurgrupperna i världen, de finns i stora mängder i främst i fuktiga och varma miljöer. Det finns ungefär 1000 kända arter i Sverige. En liter fuktig jord kan innehålla flera tusen mikroskopiska rundmaskar. Några av dessa  är rovdjur och andra livnär sig på växtceller.

Övriga levande organismer. De encelliga organismerna, amöbor och ciliater äter bakterier. Amöborna införlivar bakterierna i sina kroppar genom att omringa dem med utskott så kallade pseudopodier. Ciliaterna är försedda med korta cilier som viftar in bakterierna i en munliknande öppning. Hjuldjuren är flercelliga men ändå mikroskopiska djur, de viftar också in födan i sin mun med det så kallade hjulorganet. De lever av döda och levande små djur och växter. När djuren äter tuggas materialet sönder och finfördelas så att bakterier och svampar får en större yta de kan angripa. Ringmaskarna äter växtdelar och gör också gångar så att komposten hålls luftig.

Kompostens struktur bör vara luftig, lagom fuktig, finfördelad och innehålla en blandning av kol- och kväverikt material. De levande organismerna behöver syrgas och vatten för att kunna leva. Det kolrika materialet innehåller energi och kväve behöver organismerna för att kunna bilda proteiner för sin tillväxt. Ju mer finfördelat materialet är desto större yta kan svampar och bakterier angripa och desto fortare går nedbrytningen. Komposten är klar när du själv tycker, men om du skall använda den som planteringsjord är det lämpligt att sortera bort kvistar och liknande föremål. Den färdiga komposten innehåller viktiga växtnäringsämnen och humus som innehåller näringsämnen och vatten, som den kan ge ifrån sig till växterna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.