En öppen spis är en fast eldstad med öppning ut i murstocken och upp till skorstenen. Den öppna spisen har under lång tid varit den vanligaste värmekällan i våra gamla hus och även in i modern tid. För de högre stånden fanns det alternativ från 1700-tal och framåt som kakelugnar och rörspisar, men torparen fick oftast nöja sig med en öppen spis.
En öppen spisen är inte speciellt ekonomisk att elda i och tillför enligt beräkningar +-10% värme i en fastighet och den kan även transportera ut värme genom den öppna vägen upp till skorstenen. Efterhand ersattes den öppna spisen med modernare kaminer och kakelugnar och har idag nästan försvunnit.
För att öka effektiviteten i öppen spis så finns det anordningar så som termatorn, som består av stålplåtar som den öppna spisen är klädd med invändigt. Stålplåtarna ligger i dubbla skikt med luftspalt mellan. När man eldar i den öppna spisen blir termatorns plåtstomme varm, varvid luft strömmar in genom luftintag i termatorns botten och ut genom luftutsläpp i termatorns överkant. Ofta finns även stålrör från den bakre luftspalten, till öppna spisens framkant. Dessa rör passerar därmed rökgaskanalen, vilket ytterligare absorberar värme. En termator ger snabbt värme i rummet, men bibehåller inte värmen särskilt länge efter att elden falnat. Om luftintaget till termatorns botten är kopplad till ett angränsande rum kan man få luftcirkulation i huset, då kalluften tas från annat rum och strömmar ut som varm luft i det rum där termatorn (öppna spisen) finns.