Under 1960-talet började man bygga hus på krypgrund, en variant av torpargrunden. Bjälklagret isolerades väl, om man jämför med torpen. Isoleringen innebar att huset inte värmde upp luften i krypgrunden.
Eldstaden i 1960-talshus, murstocken, användes inte i samma utsträckning som i torpen. Istället för att elda ved till värme och varmvatten användes nästan uteslutande olja, som var billig och bekväm att hantera.
Under 1970-talet blev oljan dyrare, fler och fler hus försågs med direktverkande el. Konsekvensen av att inte elda ordenligt året runt i eldstaden samt att golven isolerades blev att fukten översteg 75 %. Konsekvensen blev att det efter ett antal år blev allvarliga problem med mögel och att grunden ruttnade.
Fran 60-talet fram till 90-talet anvandes cuprinol och tryckimpregnerat virke i manga krypgrunder.