Linoljefärg

Linoljefärg har använts för att skydda trä mot röta i hundratals år. Linolja framställs ur frön från oljelin och finns i en rad olika kvaliteter där den renaste är den kallpressade oljan. Den kallpressade oljan kan användas rå eller upphettas för att påverka torktid och andra egenskaper. Både rå och kokt linolja har en stor andel riktigt små molekyler och tränger därför in väl i underlaget, inom byggnadsmåleriet används oftast kokt linolja, som torkar snabbare än den råa och ger ett hårdare färgskikt.

Det här med oljefärger är inte helt enkelt att förstå, därför måste vi börja från början. Vad är en oljefärg?

En oljefärg är ett samlingsnamn för en rad olika färgmaterial för konst och byggnadsmåleri där bindemedlet är någon form av oxiderande olja.

Inom modernt byggnadsmåleri idag syftar ordet oljefärg oftast på en alkydoljefärg, vilket inte är detsamma som linoljefärg som inte har något annat bindemedel än linolja, dvs inga andra tillsatser av andra oljor eller hartser.

I alkydfärger är bindemedlet någon form av alkyd som är besläktade med linolja vad gäller den kemiska uppbyggnaden och bindemedlets egenskaper. Precis som linoljefärger torkar alkydfärgerna genom oxidation och polymerisation, men alkydernas molekyler är betydligt större än linoljans, och ger alkydfärg mycket sämre förmåga att tränga in i underlaget och skydda det från röta i trä, vittring och korrosion när det gäller sten och metall. Alkydfärg torkar snabbare än linoljefärg och kan strykas i tjockare skikt, men dess dåliga förmåga att tränga in i underlaget gör att den över tid och ett antal omstrykningar ligger som ett tjockt lager färg över vackra detaljer i snickeriet etc. Att använda alkydfärg på kulturellt värdefulla byggnader idag hör inte till vanligheterna.

Att måla med alkyd som bindemedel slog igenom på 1950-talet och under 1960-1970 talen tog det över helt och de gamla metoderna som att måla med linoljefärg försvann mer eller mindre helt. Alkydfärgen under denna period innehöll en stor del organiskt lösningsmedel som visade sig vara mycket skadligt för yrkesmålare och sen 1987 föreligger ett förbud mot denna typ av färg invändigt, men används fortfarande utvändigt. Merparten av våra fastigheter i Sverige idag har målats i omgångar av denna typ av färg.

Idag finns det en uppsjö av varianter på alkydoljefärg med olika namn som emulsionsfärger och hybridfärger etc. Men det är få byggnadsvårdare som överväger att använda dessa när det redan finns något som vi vet fungerat i hundratals år – Linoljefärg!

I Sverige har färg med linolja som enda eller dominerande bindemedel används i hundratals år, men det slog igenom först på 1700-talet. Linoljefärg var dyrt jämfört med andra färger som slamfärg, för att den kunde pigmenteras till en rad olika kulörer, och det var primärt högre ståndsklasser som hade råd med denna färg under lång tid. Först i början av 1800-talet dominerade den våra fasader i städer samt invändiga snickerier, möbler och tak och denna guldålder varade till efterkrigstiden då de moderna alkydfärgerna gradvis trängde undan linoljefärgen både in och utvändigt. De senaste decennierna har linoljefärg främst använts inom byggnadsvården vid renovering och ommålning av äldre byggnader men har nu fått lite av en revival i våra mer miljövänliga tider

Så länge ytan är torr och ren så fäster linoljefärg på nästan alla ytor och kan därför målas på de flesta underlag som metall, trä, puts och gamla färgytor. Den fäster dock inte så bra och tar lång tid att torka på plats. Puts, som t ex lerklining, och betong får inte vara färsk utan måste ha torkat ordentligt eftersom linoljefärg inte är alkalibeständig. Linoljefärg kräver luft för att torka och bör därför strykas tunt för att det ska kunna torka innan nästa strykning, vilket tar minst ett dygn gärna två. Lägg till att det ofta krävs minst 3 strykningar för ett bra resultat, så det tar mycket längre tid att måla med linoljefärg än moderna alkydfärger.

Invändigt så gulnar gärna linoljemålade ytor något med tiden om de i nås av dagsljus, utvändigt så bryts bindemedlet, linoljan, gradvis ned och färgen mattas av och kritas vilket leder till smuts inte fastnar så lätt och ytan håller sig förhållandevis ren. Att linoljefärg vittrar på detta sätt gör att linoljefärg inte spricker och flagnar som andra hårdare färgmaterial och förarbetet när det är dags att måla om ofta endast består av att tvätta ytan och sedan börja måla.

Då det går att tillverka linoljefärg av bara linolja och pigment, dvs. utan något lösningsmedel eller andra tillsatser så har man historiskt och man fortsätter idag att i fabrikstillverkad färg ofta tillsätta små mängder sickativ för att färgen ska torka snabbare och och i utomhusfärg även fungicider för att förhindra påväxt som svartmögel etc. Det kan också ingå en liten andel alifatnafta eller balsamterpentin för att linoljefärgen lättare ska tränga in i underlaget.

Vilka linoljekvaliteter som ger det bästa resultatet, och detta kommer till uttryck både i färdigtillverkad färg och i recept för egen färgtillverkning, råder det delade meningar om och det är upp till var och en att läsa på innan man börjar måla och gärna kontakta leverantören om man har funderingar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.