Torparväxter

Torparväxter är växtarter som ofta kom mycket tidigt till våra breddgrader och som under lång tid har anpassat sig väl till de karga förhållandena i de nordiska länderna. De är vanligen härdiga, anspråkslösa och lättförökade och därför passande växter i en torparträdgård. Torparväxter kallas ofta också för mormorsväxter eller gammeldagsväxter.

Torparväxterna blev vanliga i allmänhetens trädgårdar i slutet av 1800-talet men förekom innan dess ofta i kloster, präst/herrgårdar samt botaniska trädgårdar. Vad som idag ofta anses vara prydnadsväxter användes förr som kryddväxter eller läkeväxter.

Nedan finner ni en förteckning över vad som allmänt kategoriseras som torparväxter:

Stockrosor(Althea officinalis)

Stockrosor är populära prydnadsväxter, som tillhör familjen Malvaväxter. De blommar från juli till september. Stockrosor finns både som tvååriga och som fleråriga. De är högväxta och kan bli upp till 3 meter höga, men är vanligen mellan 1 och 2 meter. Blommorna är stora, antingen enkla eller dubbla och sitter direkt på stjälken. Blommornas färg kan variera från vita och gula till rosa eller mörkröda.

Stockrosen räknas som halvhärdig och vill ha ganska näringsrik och lite fuktig väldränerad jord. Man bör gräva ordentligt och göra en bra bädd åt plantan eftersom rötterna har ett djupt rotsystem. De har störst chans att övervintra om de växer mot en vägg. Stockrosor vill ha en solig plats men ska inte stå direkt mot en södervägg.

Både de tvååriga och fleråriga stockrosorna bör sås i maj-juni. De bildar då en övervintrande bladrosett som växer upp och ger blommor nästkommande år. Om man klipper bort hela blomstängeln innan den blommat helt klart i slutet av säsongen ökar chanserna för övervintring till nästkommande år.

Till sist ett litet citat från August Strindbergs Blomstermålningar och djurstycken från 1888:

”I går morse blev du nästan övertygad om att du var bliven gammal därför att du kände dig rörd då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Vad du fann dem vackra dessa din ungdoms blomster som stodo skyldrande på rabatternas öppna leder i din faders trädgård!

…… i går morse tyckte du att de voro vackra igen, och du satt hela dagen i ditt fönster och såg på dem över landsvägen. Det var en stor rik grupp i många schatteringar, ifrån vitt, genom syrenfärg, rosa, svavelgult, anilinviolett, ända upp till purpur och blod, men alla färgerna stämde i ett enda klingande ackord och bladens ljusgröna dämpade grönska bildade en mjuk välljudande dominant till denna tonmassa fullstämmig som ett orkesterpartitur.”

Stormhattar(Aconitum lycoctonum ssp. septentrionale)

Stormhattar tillhör familjen Ranunkelväxter och är alltså släkt med vitsippor, aklejor och riddarsporrar. Släktet heter Aconitum och innehåller många giftiga arter. Stormhattar är storväxta, mellan 1 och 2 meter höga, fleråriga örter. De blommar från juli till september med stora blommor som sitter samlade i klasar i stjälktoppen. Olika sorter av Stormhattar har olika färg på blommorna, de kan vara vita, rosa, blå eller mörklila. Den Äkta Stormhatten har mörklila blommor. Stormhattarna kan förekomma förvildade i södra Sverige och då vanligen på fuktig, näringsrik mark. Men framförallt är de sedan länge omtyckta som ståtliga trädgårdsväxter.

Stormhattar är härdiga och trivs bäst i fukthållande, närings- och humusrik jord. De kan odlas i både sol och halvskugga men blommar flitigast i halvskugga. Man förökar stormhattar enklast genom att dela dem, men efter plantering bör de stå kvar på samma plats eftersom de ogillar att flyttas.

Det finns många namn på Stormhattar, till exempel: Häst och vagn, Lushatt, Duvvagn, Duvan i arken, Munkhätta, Munkskalle och Ulvatand.

Stormhattar innehåller det mycket giftiga ämnet akonitin, som förstås fått sitt namn efter stormhattarnas släkte. Akonitin är ett förlamande nervgift, som har använts för avrättning och mord. Enligt den grekiska mytologin dödades Theseus av Medea med gift från Stormhatt. Giftet förekommer också i detektivromaner.

Slutligen ett citat ur en skrift till ”Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1739”

Denna samma wäxt är almän i trägårdarna här i Swerige för sina fagra och undersamma blommor, som aldeles liknar en Stormhatt, blå til färgen, med hwilkas blommor fruentimren i Swerige ofta utpryda sina fat på bordet. Hon är utifrån, men wäxer likwist nu för tiden wild på Stämshögen straxt wid Fahlun, ditförd twifwelsutan genom foglar af fröen.”

Fingerborgsblommor(Digitalis purpurea)

Fingerborgsblommor är en tvååriga, eleganta och tåliga växter, som trivs på mullrik och väldränerad jord i sol eller halvskugga. Om de står för blött kan de ruttna bort under vintern. De blommar med klockformade, vita, rosa eller purpurfärgade blommor i höga ställningar. Fingerborgsblommor kan bli mellan en och en och en halv meter hög. De blommar från juni till augusti och blommorna gästas flitigt av bin och humlor .

Trots att fingerborgsblommor är tvåårig kan man få dem att bete sig som en perenner genom att skära av vissna stänglar direkt efter blomningen. De självsår sig också mycket lätt.

Man brukar så dem på sensommaren och då bildas små bladrosetter som efter övervintring växer upp till en ståtlig plantor.

Hela växten är giftig och 2-3 blad är dödlig dos för en vuxen. En av blommans gifter, digitalis, används som hjärtmedicin.

Andra namn är: Digitalis, fingerborgsört, fingerhatt, biskopsmössa och madams tofflor.

Daglilja(Hemerocallis)

Dagliljor är populära och lättodlade perenna blommar som finns i ett rikt utbud av färger och former. Som namnet antyder blommar varje blomma bara en dag, men på varje stängel finns massor av knoppar så det kommer nya blommor varje dag under hela blomningsperioden. Man kan njuta av dagliljor från juni till september genom att odla flera olika varianter. Det finns dagliljor från enkla liljeliknande i milda färger till färgstarka med krusiga kanter. En del dagliljor har små blommor och andra har stora blommor. De varierar också mycket i höjd.

Dagliljor kan man plantera både höst och vår. Gör så här: gräv en liten grop ca 30 cm djup och 40 cm bred. Blanda den befintliga jorden med kompost och gödning. Fyll sedan gropen med blandningen och forma den till en liten kulle som har sin topp någon cm under markytan. Sätt dagliljans rötter ovanpå högen och sprid ut dem i alla riktningar, fyll sedan ut gropen med jordblandningen. Ge dagliljorna ordentligt med vatten och lite naturgödning.

När en daglilja väl inrättat sig är den lättskött, gödsla – helst med naturgödsel – på våren när du tagit bort vintertäckningen. Dagliljor är inte kinkiga när det gäller jord, men den ska helst vara luftig och gärna näringsrik och fuktig. Bäst blomning erhåller man om dagliljan får ungefär sex timmars sol per dag.

Dagliljorna växer och blir större med åren. Den tjocka jordstammen kan man dela på så sätt få många fler plantor.

Sniglar och dagliljegallmyggan kan angripa dagliljorna, så det är viktigt att hålla efter dem. Gallmyggan lägger ägg i blomknopparna och då bildas vita larver som äter upp knopparna inifrån. Blomknopparna sväller upp men öppnar sig inte. Tag bort och förstör angripna knoppar, släng dem inte i komposten.

Perennagruppen utsåg sju varianter av Dagliljor; Arctic Snow, Strawberry Candy, Pandoras Box, Pardon Me, Mauna Loa, Happy Returns och Summer Wines till 2013 års perenn.

Akleja(Aquilegia vulgaris)

Akleja eller Aquilegia är en mycket gammal kulturväxt hos oss, välkänd både från gamla torp och herresäten. Om man besöker ställen där det för länge sedan har funnits hus, hittar man ofta massor med aklejor bland ruinerna. De användes förr som medicinalväxter.Men växten är giftig och fröna innehåller föreningar med blåsyra.

Aklejor är visserligen kortlivade som perenner men frösår sig ymnigt, så där det någon gång har funnits aklejor finns det oftast aklejor om ingen tagit bort dem.

Det finns över 100 arter men hos oss odlas inte alla. Man kan säga att det finns två sorters trädgårdsaklejor: de låga sorterna som bäst gör sig i stenpartier och liknande och så de höga som passar ”överallt”.

Gemensamt är att bladen är vackra, dubbelt trepariga med rundade, flikiga småblad. De har ofta grå baksidor och sitter i rosetter vid markytan. Bladfärgen är allt från mörkgrönt till gulgrönt .

De är mycket populära bland humlor och bin.
Aklejor är lättodlade och lättplacerade, men idealet är solig eller halvskuggig plats med lätt, näringsrik, väldränerad men fuktighetshållande jord. Gödsla lätt med naturgödsel tidigt på våren eller sent på hösten.
Frösådd är det lättaste sättet att föröka dem på men om växterna är fripollinerade vet man aldrig vad man får för de är mycket promiskuösa! Men det roliga kan just vara att få helt överraskande nya sorter och färger. Vill man ha en viss sort är det bäst att köpa frön från kontrollerade odlingar, där man har gjort handpollinering och isolerat moderplantorna..

Man kan så fröna direkt ute när de har mognat eller förkultivera på vanligt sätt på våren, de gror fort och lätt. Aklejan är svår att dela men kan flyttas med lite tur och försiktighet.

Aklejor kan tyvärr drabbas av olika sorters larver. Aklejagallmyggans larver angriper blommorna och äter upp dem inifrån så att knopparna svartnar. Ta genast bort och bränn sådana knoppar! Bladmineralflugans larver kan göra vita gångar på bladen och trips kan också sätta sig på aklejan, liksom bladlöss. Plocka för hand eller spola med vatten i första hand, innan du tar till såpsprit eller pyrethrumprepa

Bondpion(Paeonia officinalis)

Pionen tillhör ett förhållandevis litet släkte med ca. 30 arter vedartade buskar, halvbuskar och örtartade perenner.

De rena arterna är härdiga till zon 5 ungefär och höjden på sorterna varierar mellan 1 – 2 meter.

Den vill helst ha en djup, näringsrik, väldränerad, något fuktig och något lerblandad jord som gärna får innehålla kalk. Man ska vara försiktig med att flytta sina pioner. De kan blomvägra i flera år efter en flytt.

Plantera dem gärna i halvskugga, så varar blomningen längre. Hösten är bästa planteringstiden, men även vårplantering är möjlig. Gödsla gärna dina pioner med vedaska eller kogödsel.

Planteringsdjupet är 5-6 cm, men tänk på att frosten kan skjuta upp nyplanterade rötter, varför täckning är bra åtminstone de första vintrarna. När den väl har etablerat sig, är den sedan trofast och kan bli mycket gammal.

Vill du ha fler av dina pioner, är förökning möjlig genom delning av jordstammen, vilket precis som plantering bör ske på hösten. Se till att varje del har åtminstone ett ”öga”.

Pioner kan lätt angripas av piongråmögel vilket visar sig som en gråaktig beläggning på blad, stjälkar och blomknoppar. Man bör då ta bort de angripna delarna.

Även virus och rost kan förekomma och starkt virusangripna plantor bör tas bort helt och brännas

Pionen klarar sig oftast från att ätas av hjort och rådjur.

Det finns många olika sorters pioner och de kallas ofta för trädgårdens drottning – Bondpion, Hybridpioner, Luktpion, Buskpion(Trädpion), Svavelpion, Dillpion, Rosenpion

Lavendel(Lavandula angustifolia)

Lavendel är en art i familjen kransblommiga växter och förekommer naturligt från södra Frankrike till nordvästra och södra Italien. Den förekommer även förvildad utanför sitt ursprungliga utredningsområde som t ex de allra sydligaste delarna av Sverige.

Lavendel är en flerårig liten buske, vanligtvis med blåvioletta blommor och små smala silvergrå blad men finns även i andra färger, till exempel vit och rosa. Den blir ca 50 centimeter hög och används mest som dekoration och för sina väldoftande blommor. Lavendel kan även används som insektsrepelerande medel t ex mot mal i garderob, då malen skyr doften som lavendel utsöndrar.

Lavendel mår bra av att beskäras en gång om året, tidig vår eller efter blomning i augusti för att undvika att den förvedas allt för mycket. Klipp ned den med runt en tredjedel.

Lavendel bör planteras soligt och i väldränerad jord och den är härdig upp till Mälardalsområdet, under gynnsamma omständigheter en bit upp efter Norrlandskusten.

Malva(Malva)

Malva är en hög, buskig perenn som blommar rikligt med vackra, vita, rosa eller rödvita blommor. Den trivs bäst på en solig plats i väldränerad jord. Tål lätt torka och passar bra i blandade rabatter. Malvan frösår sig lätt.

Släktnamnet Malva (betyder ”göra mjuk”, vilket kan syfta på dess mjukgörande effekt som läkeväxt eller dess mjuka behåring.

Krollilja(Lilium martagon)

Krollilja är en växtart i familjen liljeväxter som förekommer naturligt i våra trakter. Den växer i gräsmarker och öppna skogar, vanligen i halvskugga. De upp till 1,5 m höga, småblommiga krolliljorna är gamla kulturväxter, en av de äldsta. De fanns förr i alla slottsträdgårdars dunkla hörn under de stora träden, men även vid torparens stuga.

Krolliljan är en flerårig ärt med lök. Löken är äggrund till rund, cirka 1,5 cm i diameter, lökfjällen är gula. Krolliljan blommar i juni-augusti.

Krolliljans vanligaste skadegörare är den lackröda liljebaggen och dess larver, som med förtjusning äter upp både blommor och blad. De kommer fram på våren och lägger ägg efter att ha övervintrat i jorden. Det finns egentligen inget annat att göra än plocka både de vuxna liljebaggarna och larverna. De vuxna tar man lättast på morgonen när de är stela efter nattens svalka, annars är de snabba på att ”ramla” ner och vända den svarta undersidan uppåt så att de är svåra att se på marken.

Såpnejlika(Saponaria officinalis)

Såpnejlika är en växtart i familjen nejlikväxter och förekommer i större delen av Europa. Den är en gamal medicinal- och hushållsväxt, krossade blad och rötter av såpnejlikan har traditionellt använts som tvättmedel, och det går också att göra schampo av örten. Den sades också hjälpa mot gikt och gulsot och rena blodet.

Såpnejlika fanns förr i rabatterna vid nästan varje litet torp, företrädesvis den rosa, dubbla sorten. Den doftar sött och gott och blommorna är gammaldags romantiska i täta toppställda samlingar. Den blommar länge, från juli till september-oktober.

Såpnejlika växer i nästan vilken normaljord som helst, men föredrar en näringsrik, något lerhaltig jord i sol eller halvskugga. Då den har en grenig jordstam med utlöpapare och frösådd så var försiktig med var du sätter den då den oömma växten lätt kan ta över och sprida sig och täcka stora ytor i din trädgård. Den är dessutom mycket härdig och robust och kan klara sig upp till zon 8.

Studentnejlika(Lychnis chalcedonica)

Trivs bäst på solig plats i näringsrik, väldränerad jord. Passar bra i blandade rabatter. Fin som snittblomma. Kallas också för Brinnande kärlek.

Mycket vädertålig, blommar fint även kalla och regniga somrar. Trivs i lucker jord men är mycket anspråkslös. Tål en del torka när plantan vuxit till sig.

Löjtnantshjärta(Lamprocapnos spectabilis)

Kallas också för blomsterlyra och har odlats som trädgårdsväxt i Sverige sedan 1800-talet. En vacker lättodlad perenn med hjärtliknande blomma i rosa eller vitt som kan bli 6–9 dm hög. Löjtnantshjärta bör planteras fuktigt, trivs i skugga och blommar från maj-juni.

Den drabbas sällan av sjukdomar, men sniglar på bladen är tyvärr vanligt.