Övre bild – torpargrund.
Nedre bild – 1. äldre uteluftsventilerad krypgrund. 2 Syll. 3 Grundmur. 4 ventiler för ventilation. 5 Bjälklag

Torpargrund är en enkel stenläggning som ett timmerhus byggdes på. Syftet med en torpargrund var att hålla grunden fri från fukt och därmed timret fri från skador.

Innan torpargrunden så lades virket direkt på marken. Eftersom virket förr eller senare ruttnade började bjälklagret läggas på grus och sand som höll virket lite torrare. Efter hand placerade man ut stenar som stöd för golvbjälklagret, plintgrund. Med tiden lärde man sig att placera ut fler stenar än bara dem som behövdes för att bära upp huset. Efterhand tätades grunden allt mer, för att få varmare inomhus.

Torpargrund som vi känner det kom till någon gång på 1800-talet. Grunden bestod av natursten som placerades ut direkt på marken. En mullbänk bestående av torv, jord, sand eller sten skottades upp mot grunden från insidan. Mullbänken skulle förhindra drag. Små öppningar runt torpargrunden lämnades öppen så katten kunde smyga sig under in i grunden för att jaga möss. Under hösten stängdes dessa håll med små träklossar. Öppningarna brukar kallas för kattgluggar.

På grundmuren av sten byggdes torpet upp. För att förhindra att syllen sög upp fukt från stenfoten användes näver som fuktspärr.

Värme från eldstaden

Mitt i torpargrunden murades en kraftig eldstad upp. Eldstaden användes året runt. Sommartid till att laga mat, vintertid till både matlagning och till värme. Det faktum att eldstaden användes flitigt året runt innebar att eldstadens del som var under golvet blev varm. Värmen höll grunden torr. Inte heller att förglömma att golven i stort sett var oisolerade, i bästa fall kutterspån som isolering. Oisolerade golven släppte igenom värme.

Problem med röta

Så länge som det eldas regelbundet i eldstaden uppstår oftast inga skador av syllen, golvbjälklagret. Utomhusluften är relativt fuktigast på vintern. På sommaren något torrare. För att skador som mögel och röta ska uppstå på trä och annan organsikt material krävs att luftfuktigheten relativt överstiger 75 %. Håller man luftfuktigheten under 75 % blir det inga skador.

Luftfuktighet mäts relativt. Med detta avses mängden vattenånga som finns i gasform i luften. Luften kan bara bära med sig en viss mängd fukt. När luften är mättad på fukt övergår fukten till vattendroppar eller kondens. Luften innehåller då 100 % luftfuktighet relativt. Den absoluta mängden fukt som kan finnas i luften varierar med temperaturen. Vid låga temperaturer kan luften bara innehåll en mindre mängd fukt. Rent praktiskt innebär detta att utomhusluft som har en låg temperatur blir relativt torrare när den värms upp. Mängden fukt är lika stor i absoluta tal men i relativt tal mindre. Omvänt får vi högre luftfuktighet om varm luft kyls av, kondens.

Torpargrunden kunde därför hållas fri från skador så länge det eldades regelbundet i eldstaden. Eldstaden värmde upp luften och den relativa luftfuktigheten hölls under den kritiska gränsen 75 %.

När torpen renoverades tätades grunden och isolerades, samtidigt som man använde eldstaden mindre. Följden blev att eldstaden inte längre värmde upp luften som fanns i torpargrunden. Den relativa luftfuktigheten översteg stora perioder under året 75 % med följd att röta och mögel bildades. Därför har många torp de senaste åren ruttnat upp. En del torp har räddats genom omfattande renovering av grund, byte av syll och golv.

En viktig orsak till att många torp har bevarats är också att snickarna förr i tiden var noggrann med val av virke. Till syllar valdes kärnvirke med täta årsringar. Kärnvirke är den mittersta delen av stocken, den som innehåller höga halter av kåda och harts.

Dränering

En torpargrund har ingen dränering och stenarna placerades direkt på marken. Inga grävningsarbeten behövdes. Men de flesta som byggde torp var mycket noggranna med att lägga huset på en kulle. Sällan byggdes hus i en sänka där det finns risk för att vatten samlas. Timmerhus ska byggas på en höjd på mark som innehåller lite fuktm en dränering i sig.

Tjällyft

De flesta golven i ett torp lutar åt något håll. I och med att stenfoten placerades direkt på marken, istället för att grundläggas på tjälfritt djup, blir det tjällyft. Mark som fryser expanderar, ju mer vatten marken innehåller desto mer lyfter marken grunden uppåt. Tjällyften är sällan jämn. Följden blir att någon eller några stenar hamnar högre än andra. Golven lutar.

Stenar i grunden kan också med tiden sjunka. För att utjämna detta är det enkelt med domkraft att lyfta huset och lägga under där det behövs.

Bästa grunden för fritidshus

Den bästa grunden ur fuktsynpunkt för fritidshus som inte värms upp vintertid är en plintgrund/torpargrund. Luften kan fritt cirkulera under syllen. Helt fri luftcirkulation innebär inga problem med mögel och röta. Det finns ingen tröghet, under torrare perioder hinner syllen torka tillräckligt för att inte drabbas av röta.

Nackdelen är att det är svårt att ordna med vatten och avlopp under den kalla delen av året. Plintgrund/torpargrund lämpar sig därför bäst för fritidshus som inte används på vintern.

 

3 reaktioner till “Torpargrund”

  1. Hasse Nordlander Svara

    Hej
    Mycket intressant läsning
    Men hade hoppats få svar på mitt dilemma var jag sätter in luckarna i grunden hur stora och hur många till mitt soldattorp 1850 tal 40-50 kvm yta?
    Men väldigt intressant att läsa jag tackar och bockar mvh Hasse

  2. Johannes Svara

    Verkligen intressant och värdefull information! Framför allt för oss som sitter och klurar på utmaningarna med våra gamla torp!

    Skulle va intressant att veta hur man kan förbättra golv-isoleringen, och kanske byta golv brädor i hus med gammal torpargrund, utan att höja risken för fukt och röta.
    Mvh
    Johannes

  3. Gunvor Svara

    Hasopor och torpargrund? Hur ska man tänka?
    Om byggnaden mestadels står kall?
    Om byggnaden ska vara varm delvis?
    Om byggnaden är mer permanent varm?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.