Av Janne Karlsson
Svampar
Svampar är inte bara matsvampar, som kantareller, Karl-Johan och de andra svamparna som också beskrivs här i Allt om Torp. Till svamparna hör också mögel, jäst och lavar, vilka behandlas mer nedan.
När vi plockar svamp är bara en liten del som vi plockar, nämligen fruktkroppen. Dess uppgift är att producera och sprida svampens sporer. Dessa kan sprida svampen till nya platser. Men det mesta av själva svampen finns nere i marken i form av ett utbrett nät av svamptrådar – ett mycel. och svamptrådarnas vetenskapliga namn är hyfer.
Mycelet ansvarar för upptagning och transport av ämnen som är livsviktiga för svampen. Varje svamps mycel har en mycket stor yta som är i kontakt med omgivningen. I en kubikcentimeter jord kan mycelets yta vara 300 kvadratcentimeter. Ett mycels sammanlagda tillväxt kan uppgå till mer än en km per dygn.
Vad lever svampar av?
Svampar livnär sig genom att mycelet utsöndrar enzymer som bryter ner stora molekyler sin omgivning. Dessa stora molekyler är framförallt: cellulosa, vedämne och proteiner. Cellulosan bryts ner till socker och proteinerna till aminosyror. Mycelet absorberar sedan dessa molekyler och frigjorda mineraler och vitaminer. Aminosyrorna används för att bygga svampens egna proteiner och de enkla sockren för att bygga svampens egna kolhydrater till exempel kitin som ingår i svamparnas cellvägg. Socker är också en viktig energikälla. Mycelets stora kontakt med omgivningen gör att svampen kan bryta ner mycket material i sin omgivning. Svampar kan vara parasiter men vanligtvis lever de av död organisk materia. De är de viktigaste nedbrytarna av cellulosa och vedämne.
Vad är svampar bra för?
Vi vet ju alla hur trevligt det är att plocka, tillaga och äta svamp. Men svamparna har en ännu större betydelse för naturen, dels för att de tillsammans med bakterierna är de viktigaste nedbrytarna och dels för att de tillsammans med växtrötter bildar mykorrhiza.
Om nedbrytarna inte funnes skulle kretsloppen i naturen avstanna, alla viktiga näringsämnen skulle vara bundna i död materia, växterna skulle dö av näringsbrist och allt liv upphöra.
Mykorrhiza består av svamphyfer som bildar ett hölje runt växtrötterna eller tränger in i dem. Denna samlevnad mellan svamp och växt skapas framförallt när växtens tillväxt hämmas av brist på närsalter. Då producerar växten överskott av socker, som svampen kan utnyttja för sin tillväxt. När svampen växer bryts organisk materia ner och ett överskott av närsalter frigörs. Dessa närsalter kan växten i sin tur använda för sin tillväxt. På det här sättet gynnar alltså de två organismerna varandra, växten förser svampen med energi och svampen förser växten med närsalter. Samarbete är en minst lika viktig evolutionär kraft som konkurrens.
Jästsvampar har vi glädje av vid bakning och framställning av vin, öl och kefir. Mögelsvampar ger smak åt olika ostar som brie, stilton, gorgonzola och många andra. Penicillin – som nog är den medicin som har haft störst betydelse för att rädda människoliv – är en mögelsvamp.
Lavar är en dubbelorganism som består av svamp och grönalger eller blågröna bakterier. Svampen sköter näringsupptagningen och algen/bakterien bidrar med energi genom fotosyntes. Lavar är ofta de första organismer som börjar växa på platser där inget annat växer. Lavens svampdel utsöndrar ämnen som får berget att lösas upp. Lavarnas tillväxt beror av algens/bakteriens fotosyntes och de närsalter som svampen frigjort ur berget. När lavarna dör bildas jord där andra organismer kan växa.