Tornseglare
Det känns både magiskt och vemodigt när man hör tornseglarnas svirrande skrik och ser deras akrobatiska flygövningar en sommarkväll.
Tornseglare tillhör familjen Seglare. De liknar svalor men de är inte alls nära släkt med dem. Likheten beror på evolution, de har liknande levnadssätt, snabba flygare som lever av flygande insekter, och har på grund av det fått liknande utseende. Istället är seglarna närmast besläktade med kolibrier. Tornseglaren är en flyttfågel som bor i Afrika under den mörka och kalla årstiden.
Tornseglare är extremt anpassade till ett liv i luften, många individer befinner sig i luften från det att de lämnar boet tills att de häckar första gången vilket sker efter två till tre år. De befinner sig nästan aldrig på marken. De kan både para sig och sova i flykten. Vid sina flygmanövrer kan de i störtdykningar uppnå hastigheter på över 200 km/h.
Fram till 1980 kallades de tornsvalor, men eftersom de inte är svalor bytte man namn till tornseglare.
Tornseglaren häckar framförallt vid flervåningshus, som bostadshus, kyrktorn, fabriksbyggnader och järnvägsstationer. De har sina bon nära andra tornseglare. Honan och hanen bygger boet tillsammans så fort de bildat ett par. Bomaterialet samlar de medan de flyger. Boet, som byggs av allt från grässtrån och blad till trådar, hår och fjädrar, är armerat med klibbig saliv.
Tornseglarna parar sig antingen i boet eller flygande i luften. Efter parningen lägger honan 2–3 ägg, som ruvas cirka 3 veckor av båda föräldrarna. Ungarna matas med små kulor som består av saliv och nyfångade kryp, som är så nyfångade att de fortfarande kan leva. När ungarna nått idealisk flygvikt lämnar de boet. När ungen lämnar boet för första gången flyger den inte direkt upp i luften, utan faller ett par meter för att få den nödvändiga hastigheten för att kunna flyga.
Tornseglare lever i regel i kolonier, där många aktiviteter är samordnade. Särskilt uppseendeväckande är de sociala flyglekarna, som man ofta kan se på sommarkvällar. Vid lekarna ser man mycket invecklade flygmanövrer. Lekarna i luften är som mest intensiva kort före flyttningen. De anses bidra till den sociala sammanhållningen.
Tornseglare är luftjägare som bara äter insekter och spindlar. De fångar dem i flykten på upp till en kilometers höjd. Beroende på väder finns bytet de jagar på olika höjder. Ett häckande par som matar ungar kan under goda betingelser fånga. 50 gram foder på en dag, vilket motsvarar mer än 20 000 insekter eller spindeldjur.
Tornseglaren är mer känd för sin flygning än för sin sång, men så här låter den https://www.fågelsång.se/tornseglare/
Sädesärla
Visst blir man glad när man ser en sädesärla med sin vippande stjärt på torpets gårdsplan en vårdag. Sädesärlan är en insektsätare som man ofta ser i öppna områden, gärna i närheten av bebyggelse och vatten. Den föredrar att söka sin föda på barmark. Man kan se den gå efter plöjande traktorer och plocka mask. Sädesärlan kommer till Sverige i slutet av mars eller i april och flyttar söderut i september. Den finns i större delen av Sverige, men trivs inte i Norrlands orörda skogar och myrmarker. Eftersom den återvänder till samma plats ungefär vid samma tidpunkt år efter år kallas den datumflyttare.
Sädesärlan äter framförallt flugor men också skalbaggar, trollsländor sniglar spindlar och många andra smådjur
Sädesärlan är monogam och honan och hane bygger boet tillsammans. Hanen initierar bygget av boet och honan avslutar det. Det skålformiga boet är byggt av kvistar, gräs, blad och annat växtmaterial, men även hår från djur. Boet är placerat i en skreva eller ett hål i murar, broar, eller under takpannor Sädesärlan lägger cirka 5 ägg. Båda föräldrar ruvar äggen, men honan ruvar en större del av tiden. Ungarna tas hand om av båda föräldrarna tills de är kan flyga efter cirka 2 veckor, och sedan fortsätter föräldrarna att mata dem i ytterligare en vecka.
Det finns många föreställningar om sädesärlan inom folktron, till exempel att man skulle få ett långt liv om man höll i ett långt föremål när man såg årets första sädesärla.
Och så här låter den: https://www.fågelsång.se/sadesarla/
Hussvala
Svalorna sitter på telefontrådar som noter på ett notpapper, men hur låter melodin?
Hussvalan lever av insekter som den fångar i flykten, därför flyttar den inför vintern till klimat där det finns flygande insekter. Den finns här både i öppna landskap och nära mänskliga bosättningar. Hussvalan liknar de andra två arterna av svalor, ladusvala och backsvala men den är den vanligaste av våra svalor. Utbredningsområdet sträcker sig från söder till långt upp i fjälltrakterna. Hussvalans namn antyder att den använder mänskliga byggnader för sina bon och inte skyr mänsklig närvaro utan kan i stället vara mycket oskygga. Den bygger ett slutet skålformat rede av kulor, som de format av lera och saliv Boet fodras med gräs, hår eller andra mjuka material. Båda könen bygger boet, som placeras under takfötter eller liknande platser på byggnader, där vanligen många andra hussvalor har sina reden. Får man problem med sina hussvalor och tycker att de smutsar ner husfasaden med spillning, kan man provisoriskt under häckningen sätta upp en hylla av brädor någon meter under svalboet. Denna fångar då upp spillningen och efter häckningen kan hyllan plockas ner igen.
Vanligen lägger hussvalan fyra eller fem ägg, som framförallt honan men också hanen ruvar i cirka två veckor. Ungarna matas av båda föräldrarna. De lämnar boet efter cirka tre veckor. Under flera veckor efter att de lämnat boet samlas ungfåglarna i flockar som ständigt ökar i storlek och som kan ses samlade i träd eller på hustak, eller på telefontrådar. svalor.
Hussvalor bildar livslånga par, men parning utanför paret är vanliga, vilket gör arten genetiskt polygam fastän den är socialt monogam.
Hussvalan fångar insekter, som flugor, myggor och bladlöss i flykten. Den jagar på en genomsnittlig höjd av 21 meter men lägre vid fuktig väderlek. Den föredra öppna marker eller vatten, men hussvalorna följer också efter plogen för att fånga insekter som blivit störda.
Så här låter den: https://www.fågelsång.se/hussvala/
Sånglärka
Plötsligt hör man hur det svirrar i skyn över ängsmarken. Då är det lärkan som ryttlande i luften slår sin drill. Då är sommaren här. Men ibland kan det vara alldeles tyst på ett fält, trots att det finns många lärkor där. Då plötsligt kan en hane flyga upp och börja sjunga. Snart har alla traktens hanar stämt in, eftersom varje hane försvarar sitt territorium och sin utvalda hona.
Sånglärkan, som den egentligen heter, häckar på åkrar, slätter och hedar. Den är starkt knuten till kulturlandskapet. Sånglärkan lever av insekter och frön. Den bygger sitt bo av gräs på marken, och honan lägger tre till sex ägg som hon ruvar ensam. Efter nästan två veckor kläcks äggen.
Allteftersom landskapet blir enformigare av fler och fler monokulturer minskar antalet sånglärkor. För att motverka denna utveckling förekommer det olika projekt. Lantbrukare kan få ersättning för att lämna lärkrutor, vilket är osådda ytor på åkrar, där sånglärkor kan landa och hitta mat. Lärkrutorna skapar den variation som fågeln behöver och antalet revirhävdande lärkor ökar med upp till 60 procent på fält med lärkrutor.
Så här låter den https://www.fågelsång.se/saanglarka/
Grönfink
Det svirrar och kvillrar i trädet. Någon har liknat ljudet vid ett silvermynt som snurrar på en metallbricka, men det tycker inte jag. Hursomhelst så är det grönfinken som upphäver sitt läte
Grönfinken häckar i skogsbackar och i parker. Utanför häckningstid kan grönfinken bilda stora flockar, ibland med andra finkar och sparvar. Den lägger i genomsnitt fyra till sex ägg. Boet, som är skålformigt, placeras i träd, buskar eller häckar. Det består av fina kvistar, mossa och lavar och är invändigt vanligen fodrat med dun. Hanen hjälper till med att bygga bo.
Grönfinken lägger omkringr 5 ägg, som honan ruvar i cirka två veckor. Hanen matar honan under ruvningen. Båda föräldrarna tar hand om ungarna, som matas med insekter frön och frukt. Grönfinken själv äter framförallt frön, späda knoppar och bär, men också insekter.
Grönfinken har länge varit väl spridd och allmän i Sverige. Den senaste tiden har den minskat mycket kraftigt i antal. Här kan du höra om den låter som ett mynt på en silverbricka: https://www.fågelsång.se/groenfink/
Svartvit Flugsnappare
Ju fler holkar du har runt torpet desto fler flugsnappare lever där. Eftersom den jagar flugor och myggor, så begränsar flugsnapparna mängden av sådana ovälkomna gäster.
Den svartvita flugsnapparen häckar i löv- och blandskog samt i parker och trädgårdar. När hanen anländer om vårarna måste han leta upp en lämplig boplats som utgörs av håligheter i träd och ofta i fågelholkar. Men det är konkurrens om håligheterna och därför bildar hanarna revir. Men ju fler holkar desto fler revir finns det. När den Svartvita flugsnapparhonan lagt sina ägg kan hanen lämna henne för att etablera ytterligare ett revir, ett birevir. När han parat sig med en hona i bireviret och hon har börjat lägga ägg, lämnar han i regel henne för att återvända till den första honan. Här stannar han sedan och matar henne under ruvningen och hjälper henne med uppfödningen av ungarna. Honan i bireviret får klara sig helt ensam och lyckas ofta bara föda upp en till två ungar.
Boet byggs enbart av honan. Det är öppet och uppbyggt av torrt gräs, mossa, grenar, rötter samt barkremsor. Honan lägger omkring sex ägg som hon ruvar cirka två veckor. Hanen matar henne flitigt under ruvningen och båda föräldrarna hjälps åt med matningen av ungarna.
Den Svartvita flugsnapparen lever inte bara av flugor och myggor den äter också fjärilar, fjärilslarver och spindlar. På hösten äter den även av frukter och bär. Och så här låter den svartvita flugsnapparen: https://www.fågelsång.se/svartvit-flugsnappare/
Gulsparv
Den sjunde fågeln är den vars läte känns igen på att den räknar till sju. Det var bland annat dess tystnad som väckte en slumrande miljörörelse i början av 60-talet. Då kom Rachel Carsons bok ”Tyst vår” ut. På den tiden använde man biocider, växtgifter, till exempel kvicksilverbetat utsäde, som inte bara tog död på ogräs, det hände att boskapsdjur strök med också, och gulsparvar låg på rygg i kvicksilverkramper.
Gulsparven häckar i busk- och åkermark, skogsmark med gläntor, på hyggen men även på hedar och strandängar. Den kommer vanligtvis hit i april/maj då bygger honan ett skålformat bo, som placeras dolt, nära marken. Gulsparven är monogam och hanarna etablerar revir längs häckar och skogsbryn och sjunger där från ett träd eller buske. De kan fortsätta ofta att sjunga ända in i augusti. Honan ruvar äggen i cirka två veckor. Ungarna är stannar i boet ungefär 2 veckor och tas då om hand av honan och hanen. Gulsparven söker sin föda på marken. De äter framförallt frön, men under häckningssäsongen äter de också ryggradslösa djur.
Gulsparven var vanlig i Sverige på 1800-talet men på 1960-talet minskade arten kraftigt i södra och mellersta delarna av landet, på grund av kemiska bekämpningsmedel. I vissa områden i södra Sverige försvann upp till 95 procent av beståndet. 1966 förbjöds bekämpningsmedlet metylkvicksilver inom jordbruket, vilket gjorde att arten återhämtade sig. Trots detta har den svenska populationen sedan 1990-talet minskat. Så här låter det när den försöker räkna till sju: https://www.fågelsång.se/gulsparv/